 |
| Utsikt från helikoptern |
Tjirtjam-Kaitum 72 km
26/6-2/7
Äntligen var det dags att sätta paddeln i den mytomspunna Kaitum älv. Vi anledde till Kiruna station, jag, Thomas, Daniel, Erik, Fredrik, Sven, Botti och Per. Vi blev upphämtade som vanligt av Sven från Kanotcentral Norr. Minibussen satte av mot Nikkaluokta med kanoterna på släp. Förväntningarna hade delvis grusats av väderprognoser som spådde mycket regn och ganska låga temperaturer. Det är risken med att åka redan i juni. Har vi tur så prickar vi fint väder med få mygg men har vi otur så har inte våren kommit och det blir kallt.
I Nikkaluokta (sista anhalten innan Kebenekaise) packade vi om till helikopter som tog oss 3-4 mil söderut till Tjirtjam. Vi var först dit i år. På helikopterstationen menade de att det inte hade legat så mycket snö på fjällen sedan 50-talet. Helikopterfärden bekräftade bilden av en kärv vår i norrland.
 |
| Tältning i Tjirtjam |
Helipkoptern åkte två vändor. Den första med oss och den andra med våra kanoter som hängande last. Väl framme i Tjirtjam började vi fundera på om vi hade tagit oss vatten över huvudet. Det var kraftig blåst och vi insåg att vi kommer att paddla i smältvatten. Känslan var konstig när piloten sade att vi skulle vara rädda om oss och sedan åkte. Vi var ensamma. Ingen fjällstuga. Ingen mobiltäckning, inte ens för nödsamtal. Fjällvinden var kraftig och vi slog upp våra tält. Första natten hade vi någon minusgrad.
 |
| Harrfiske i Tjirtjamströmmarna |
Per började också testa det legendariska harrfisket i Tjirtjam. En harr som släppte blev det klena resultatet i den hårda vinden. Fiskelyckan skulle komma till oss redan nästa dag. Vi tog oss vidare morgonen efter med bättre väder. Lunchstoppet blev i Tjirtjamstömmarnas nedre delar och fisket var fantastiskt. Grov harr högg friskt på min meps-spinnare. Den mest framgångsrika flugan var haröra eftersom kläckningarna inte hade kommit igång. Det känns speciellt att vara kanske den första för året som fiskar av dessa strömmar.
 |
| Rek av fors klass III |
Det visade sig bli en riktigt bra vecka men snösmältningen gav högt vattenstånd som märktes tydligt i forsarna. Forsarna fick grovt sett graderas upp en klass. Jag har aldrig öst ur så mycket kanot som denna vecka. Diskussionen om inköp av kapell till kanoterna blossade åter upp och denna gång var den mycket befogad. Klasserna blev i stort sett att efter en klass II var det dags att ösa, en klass III krävde noggrann rekogniserning med valsar som i stort sett hotade att sänka kanoterna. Vissa av dessa tågade vi eller körde den så kallade feg-rännan. Forsarna i klass IV var ofarbara denna tur.
 |
| Full fart i klass III med Sven och Fredrik |
Eftersom svårigheten i forsarna denna tur nästan bara handlade om att undvika stora valsar hade ett kapell sparat mycket tid i form av rekognisering av alla forsar i klass III. Annars var det mycket rolig forspaddling och en hel del adrenalin när man inte lyckades undvika just den valsen som vi planerade att undvika. Så var fallet i en klass III fors som i nästan sänkte kanoten med två valsar. Trots detta sjönk bara en kanot under veckan efter just en lång klass III. Kanoterna är Mad River Explorer 16. De är mycket bra forskanoter då de lätt glider över stenar utan att fastna.
Efter Tjirtjam blev det sjöpaddling på den nedersta Kaitumsjön. Vid ett tillfälle såg vi sju havsörnar samtidigt segla över oss. Mäktigt! Ett stopp gjordes på södra stranden för att Erik och Daniel skulle göra ett försök att fånga storgäddan i sjön Leaffa. Det blev ett jättenapp som tog draget. Vad som var i den andra änden får vi aldrig veta.
I slutet av nedre Kaitumsjön ligger fiskekampen Tjuonajåkk där vi försökte få låna deras bastu. Det blev tvärnit och ett rätt surt bemötande. De hade ännu inte öppnat för säsongen. Senare fick vi höra att vi inte var de första kanotisterna som blivit grinigt bemötta här. Dit ska man nog helst flyga in med mycket pengar på fickan.
Några km nedströms kampen fick Erik den första öringen i klassen 1-1,5 kg på vobbler efter båten. Öringarna under veckan högg främst i selen på wobbler som han drog efter kanoten. Strax efter slog vi upp det andra lägret. Även sträckan ner mot Lietik hade vi ett fint fiske. På bilden till höger syns harr, öring, sik och gädda. Medellängden på harrarna låg på 42-43 cm. Den längsta var 48 cm. Siken var 52 cm, fångad på fluga av Per.
 |
| Erik med gädda |
Under veckan ansvarade Erik för gäddfisket. Gäddorna högg i selen samt helt vilt i gäddpölar vid sidan av älven som bäst kunde liknas vi japanska karpdammar. Den största gäddan var 106 cm lång och en vikt på 8-9 kg.
 |
| Stuorkårtje klass VI |
 |
| Selpaddling med simmande älg i mitten |
Efter Lietik ökade fallhöjden och det blev mycket fors. Lietikkuikka som är en klass IV hyste enorma vattenmassor och den bar vi förbi. Sedan väntade en lång rad med klass III som vi till största delen paddlade. Vi lade dock ganska mycket tid på reknognisering. Vid vattenfallet Stuorkårtje (klass VI) fann vi en fin kampingplats med lägereld bredvid forsen. Båda forsarna Stuorkårtje och Unnakårtje (klass V + efterföljande klass IV) var relativt smärtfria lyft.
Sedan väntade en hel del selpaddling med enklare forsar i någon mil. Omgivningarna var sumpigare och det var svårare att finna tältplats. Vi såg två älgar som simmade över älven. En mäktig upplevelse. Nu hade temperaturen stigit från 10 grader till runt 15. Insektslivet kom igång inklusive mygglivet som vi fick värja oss mot på de två sista tältplatserna. Men med den fantastiska ThermaCell (se separat inlägg under etiketten
Utrustning och mat) lyckades vi med myggfria braskvällar ändå.
 |
| Botti vid Muurikkan fylld med fisk |
Vi avslutade paddlingen i Kaitum by som är den första delen av älven som man når med bil. Här plockade Sven upp oss igen. Vi hann också med ett besök det fina Kaitum kapell.
Jämfört med ex Kalix älv (se separata inlägg) är Kaitum älv mer fjällnära och man är mer ensam. Det blir mer av sel och tyngre forsar med lyft jämfört med Kalix där man kan paddla utan ett enda lyft fram till Nedre Parakka.
Nytt för i år var också den medhavda muurikkan som var en tillgång för tillagning av fisk. Se separat inlägg om maten under etiketten
Utrustning och mat.
Sammanfattningsvis har vi haft en fantastisk vecka. Jag är nöjd med både älv, , vänner, väder och vald vecka. Attt paddla veckan innan Tjuonajåkk öppnade gjorde att vi var ensamma i vildmarken. Vi hade ändå lite otur med den sena våren som gav låg vattentemperatur och kyla. 6 dagar för denna tur var lagom för oss då vi hann fiska en del och paddla i lagom tempo.
Kanoter, transporter och kontakten med Kallax flyg (helikoptern) sköttes av Kanotcentral Norr.
Den största fördom som många har är att man sitter fast i en kajak. Men välter du så glider du ut i vattnet med det löst sittande kapellet. 
Hamburgsund är en bra utgångspunkt då man startar i den långa och mysiga Hamburgsunds kanal som ligger helt skyddad. Vill man hålla sig nära land hela tiden så kan man köra ett varv runt Hamburgö. Stanna till och bada i Boviken och ett stopp i den tidigare fiskebyn Sjöviken. Här finns också en liten badplats ifall man promenerar förbi sjöbodarna. 
