Lidan april 2016

1 april 2016
2 timmar. 10 km.
2.4 m3/s uppströms Långås. Vattenweb.
Start. Strömsholms naturreservat
Slut. Kvissle gård

Äntligen fick jag paddla min barndoms å (Lidans övre delar) även om turen avslutades något oplanerat. Jag delar upp detta längre inlägg i tre delar. Den första handlar om Räddningstjänstens utryckning, den andra om paddlingen och den tredje om naturen vid ån.

I början flöt det på och paddlingen gick snabbt

Försmädligt möte med trevlig personal från räddningstjänsten

Forsen vid Kvissle. Här släpade jag förbi kajaken. 

Vid Stenkullen var det fors i 1 km

Jag var på vårt torp tillsammans med mina barn och mina föräldrar. Jag hade med min kajak. 1 april strålade solen och jag tog kajaken på min kajakkärra och rullade ner den till ån vid Strömsholms naturreservat. Mina föräldrar tog
 hand om barnen och skulle hämta upp mig några timmar senare när jag kände mig färdig med turen. Eftersom jag paddlade ensam och vattnet var strömt och kallt så sa jag att jag skickar sms efter vägen så vet ni var jag är. Efter två timmar och ett par sms senare så gick jag runt med kajaken i en fors. Jag hade våtdräkt och var beredd på detta så det var ingen fara. Jag skickade ett sms till min mor och sa att jag hade gått runt och att jag tog en lunchpaus samt att jag snart var vid Kvissle (det visade sig att mitt sms kom fram långt senare på grund av dålig täckning). Därefter packade jag ner mobilen men råkade av misstag ringa upp min mor som när hon svarade bara hörde forsen i bakgrunden. Hon blev orolig att jag hade hamnat i en farlig situation och trodde att jag kanske hade försökt ringa men tappat mobilen. De försökte ringa ytterligare några gånger men eftersom jag gick och drog kajaken genom skogen samt hade forsen som ljudkuliss så hörde jag inte signalerna. De ringde då Räddningstjänsten och brandbilar, ambulans och polis ryckte ut.

a
En bil kom från närliggande Floby och ett par andra från Falköping. Eftersom de inte visste riktigt var längs ån som jag befann mig så blev pådraget stort. Som tur är hann ett par av bilarna vända när vi avblåste larmet. Jag blev varse pådraget när jag ringde min far då jag såg att jag hade några missade samtal. Snopen fick jag, för Räddningstjänsten, berätta ett par gånger om turerna med mobilen etc men de var så trevliga och sa att det var bra att vi larmade. Efter en stund anlände också min familj. Kvinnan på gården var också med i samtalet och visade mina barn hennes nykläckta kycklingar. En av brandmännen och jag kom fram till att vi nog båda hade tjuvfiskat i ån när vi var små. Mina barn fick testa att sitta i brandbilen. Brandmännen var på gott humör och verkade inte allt för ledsna att behöva åka ut denna vackra vårdag. Dessutom fick de en fin övning i hur svårt det kan vara att hitta kring en å bland små grusvägar.

Trappa som gav lite adrenalin. 

Strax före Kvissle blev ån smal och strömmen stark. 

Nu till paddlingen. Jag hade hoppats på något mer vattenföring med det var ok även om det blev många skrap i botten. När jag var barn så fiskade jag en del bäcköring längs ån och hade varit på vissa sträckor. Men ån är svårtillgänglig och det var vissa sträckor som jag aldrig har besök. Under sommaren är vattenståndet oftast för lågt för paddling. Ån är grund och stenig och kanadensare går knappast att använda. Det kändes spännande att få paddla dessa vatten som nog få har passerat i kanot. Jag startade vid Strömsholms naturreservat (här). De första kilometrarna gick fort då vattnet rann på och det var inga hinder förutom några träd att ducka för. Därefter bestod resterande del av paddlingen av grund fors klass I fram till Snippebro. Det blev många bottenskrap men fungerade bra. Paddlingen var teknisk då det gällde att inte hamna på tvären på stenar. I något fall kan nog det varit klass II.

Vid Snippebro kvarn kom det första lyftet som var kort. Bara att släppa i efter dämmet. Efter Snippebro fortsatte grunda forsar klass I tills jag kom till en trappa (bild) som var lurig. Direkt efter trappan körde jag upp på en stor sten (där jag vänder mig om och tar bilden på trappan).

Kvissle gamla bro

Efter detta lilla fall fortsatte grunda forsar avlösta av kortare sel. När jag närmade mig Kvissle smalnade ån av och kraften i vattnet blev starkare. Jag fastnade på tvären mellan två stenar i forsen och kajaken trycktes fast och trycktes ned av strömmen. Så jag gick runt med kajaken och fick testa våtdräkten. Dessutom hade jag i detta läge tagit på mig hjälmen. Efter att ha tömt ut kajaken på vatten så tog jag lunchpaus. Efter lunchen valde jag att släpa förbi forsen på bilden som låg just nedströms där jag gick runt. Denna sträcka hade gått att paddla men tekniskt lurig med flera stenar och stark ström. Eftersom jag var ensam och vattnet var kallt så avstod jag. Dessutom var jag lite spak efter att just ha gått runt.

Sedan väntade bara en kortare forssträcka tills jag nådde Kvissle kvarn och den gamla fina stenbron. Jag tog upp kajaken på vänster sida och bar förbi fallet. När jag i efterhand såg hur det såg ut så skulle man nog kunna paddla rännan om man håller till höger hela tiden. Då blir det bara en kortare lyft förbi kvarnen. Därefter var jag i Kvissledammen och såg den första brandbilen komma. Jag hade tänkt att fortsätta efter dammen men eftersom Räddningstjänsten och min skjuts var där så kändes det logiskt att avsluta turen.

Rutlungmossa, en signalart längs Lidan.

Jag kommer helt klart att återvända till denna tur men då vid något högre vattenstånd än dagens 2,4 m3/s (mätt uppströms Långås). Perfekt hade varit att köra turen någon gång maj-sep då ån är otroligt vacker med sin natur. En regnig period och kanske ett vattenstånd på 5 m3/s hade varit perfekt. I så fall skulle det nog gå att starta längre uppströms vid nästa bro (här) och ta vänstra fåran genom Strömsholms naturreservat. Här kan man få bära förbi något träd men sträckan är vacker och spännande. Naturreservatet avslutas med en lång och stenig fors som kräver högt vatten och forskunskaper.

Typisk grund fors

Jag ska avsluta detta inlägg med att berätta om naturen kring ån. Som kemi-biologi-miljökunskapslärare på gymnasiet har jag vid några tillfällen gjort kemiska och biologiska inventeringar i ån med mina elever. Naturen är otroligt vacker och kännetecknas av gammal lövskog, mest al, hassel och ask. Markerna är kalkhaltiga vilket gör att många försurningskänsliga arter lever här. Rutlungmossan är en signalart som är ett kännetecken på kalkrika marker och höga naturvärden. Ån har stor biologisk mångfald i sin bottenfauna med många känsliga dag-, bäck- och nattsländor. Kemiskt sett är ån opåverkad av försurning men har ganska höga halter av näringsämnen på grund av uppströms liggande jordbruk och betesmark. Ån har en fin stam av bäcköring som jag ofta fiskade när jag var i tonåren. Fiskerättigheterna ägs av de markägare som jag mark längs ån. Den sträcka som jag paddlade består till 2/3 av vacker skog och 1/3 av betesmark/åkermark. På flera ställen delar ån upp sig i mindre grenar vilket ger ett opåverkat intryck. Strömsholm är ett naturreservat (länk) och är mycket vackert och djungellikt sommartid. Dock utmanande att ta sig fram längs ån. Enligt boende vid Kvissle kvarn så pågår en process med att få området kring Kvissle kvarn till naturreservat.
Hela sträckan är vacker och jag kan varmt rekommendera den till kajakpaddlare under högvatten. Hade jag haft en ren forskajak så kunde nog 10 m3/s vintertid kunna vara spännande.

Från Skaraborgs Läns Annonsbilaga