Kaitum älv juni 2012

onsdag 25 juni 2025

Muddus nationalpark maj 2025

28/5-1/6 2025 Start där E45 korsar Muddusjokken (här). Slut vid Skaite (här).
Nära starten med överblick över stormyren.


Arvid Bååth, Alfons Bååth, Rasmus Bååth, Jacob Kastrup Haagensen och Peter Tjärnlund.

Film på youtube (20 min)

Flöde enligt vattenweb var 7 m3/s vid slutet av Muddusälven. SMHI gör ju en statistisk beräkning och vi tror att vi hade något mer än så. 

Vi valde att paddla Muddus i slutet maj då vi ansåg det som den bästa tiden för paddling då vattenståndet brukar vara relativt högt i och med vårfloden men att isarna ändå har släppt på de sjöar som man passerar. Dessutom har oftast inte myggsäsongen kommit igång på allvar. 

På sandåsen
Denna vinter var det lite snö och våren kom ganska tidigt. Detta gjorde att det var mindre vatten än normalt. Mer likt ett juniflöde än majflöde. Det gick ändå ganska bra att paddla men vi fick regelbundet kliva ur båtarna och dra genom grunda forsar. Hade vi haft det dubbla flödet så hade det varit fantastiskt fin paddling genom alla forsar. Den tidiga våren gjorde i alla fall att det var långt från att vara is på sjöarna och ingen snö låg i området. Myggen lyste i stort sett med sin frånvaro. 

Första paddeldagen gick från isläppet vid E45 och de 15-16 km till tältplatsen på den fina sandås som korsar det för övrigt mycket blöta Muddus. Se bild på plats. Här låg vi två nätter och dag två blev en vandringsdag. Denna första paddelsträcka var speciell. Bortsett från någon grund km i början gick den djupt och smalt fram över stormyren. Då växtligheten var låg så såg man vida över myren. Det är svårt att hitta någonstans att tälta på denna sträcka vilket man bör ha med i planeringen. 
På sandåsen


Dag två vandrade vi sydost längs sandåsen och vidare i kanten på berget Stuor Tjudek till Tjudekjaure. På hemvägen vandrade vi över Stuor Tjudek och slapp därmed de blötare delar som var jobbiga på ditvägen. Tjudekjaure nämns i Lennart Arvidssons bok om Muddus. Den dramatiska historien får ni höra på filmen ovan eller läsa om i boken. 

En Valkyrie, två Gnarwhal, en Forager
Dag tre paddlade vi från sandåsen till Arvidssons stuga som ligger längst till väster i Muddusjaure. Tre av oss sov i stugan och betalade för oss. En brasa i kaminen och blöta kläder kunde torkas. Paddlingen denna dag hyste många grunda forsar och en hel del vadande i ån. 

Arvidssons stuga
Dag fyra paddlade vi från Arvidssons stuga över en blåsig Muddusjaure. Som tur var hade vi medvind och kunde stundtals surfa på vågorna. Efter 6-7 km sjöpaddling så fick vi återigen njuta av Muddusälven. Efter 5-6 km nådde vi bron med Muddusleden. Strax före bron började en fors med större fallhöjd vilket gjorde att den inledningsvis var för stenig för att paddla. Vi körde vänstergrenen då ån delade upp sig. Nedre delen var smalare och gick fint att köra. Riktigt rolig fors (klass II) med bra tryck .

Fallstugan 


Efter bron är det 4,5 km stig till Fallstugan. Vi valde att fortsätta vår paddling i cirka 2 km efter bron. Det var roliga men också mer utmanande forsar (upp till klass III). De sista 2 km valde vi att gå till stugan. Vid stugan slog vi upp våra tält utanför. Ett kamintält förgyllde kvällen. Vid Fallstugan mötte vi de första andra människorna på turen. Djur som vi såg på turen var flera älgar, renar, bäver och många olika fågelarter varav hökugglan var häftigast. 

Sista dagen återstod 7 km vandring från Fallstugan till nationalparksentrén Skaite. Fin vandring som passerar en vy över det mäktiga Muddusfallet. 

Sammanfattningsvis är vi mycket nöjda med turen. Skulle jag återvända så hade jag nog valt samma veckor på året men hoppats på ett mer normalt vattenstånd. Då hade alla forsar från E45 till Muddusbron varit fina att paddla. Jag bedömning inga av dem som svåra. Däremot skulle forsarna vid Muddusbron eller nedströms denna öka i svårighetsgrad. Nog fortfarande möjliga att köra men skulle kräva mer rek och säkerhet. 
Muddusfallet


 


fredag 26 juli 2024

Atna mellersta och nedre juli 2024

 11-13 juli 2024

Nära starten med snabb ström.

Atna mellersta: Vid "vägens ende" (här) till ca 8 km efter Atnasjön (Atnbrua) (här), 37 km
Atna nedre: Vid bro (här) till Atna camping vid Glomma (här) 6 km

14 m3/s per sekund vid start (sildre flöde) och 29 m3/s vid Atnbrua (sildre flöde)

Film på YouTube

Första fikapausen.

Atna har sina källor i 2000 metersbergen i Rondane nationalpark. 

Jag skulle vilja dela in ån i fem delar varav vi var i kontakt med de fyra nedre. Den översta delen som kommer från Rondane kräver viss vandring för att nå. Den har stor fallhöjd med utmanande forsar i smala kanjoner som kräver bra utrustning och bra forskunnande. Denna del kan man kalla Atna övre. 

Ån börjar bli lugnare och vi ser kanoter.
Vi börjande i andra delen som man når så långt som vägen tar oss. Denna andra del är roligt med snabbt strömmande vatten eller enkla forsar hela vägen. Denna del kräver också en del vatten för att inte innebära bottenskrap. Vårt flöde på 14 m3/s var perfekt för denna sträcka. Sträckan är 5-6 km. Underbar paddling. 

Den tredje sträckan (20 km) börjar från den plats man normalt hyr ut kanoter (Rondane River Logde). Denna är något djupare och inte lika snabbt strömmande som del två. Ju närmare Atnasjön man kommer desto lugnare och djupare när Atna ringlar fram över myrarna. På många platser finns fina sandbankar för en paus eller tältplats. Sträcka tre avslutas med 8 km sjöpaddling. 

Läger vid Atnasjön.

Den fjärde sträckan startar efter Atnasjön och pågår i 20-25 km. Denna har fler utmanande forsar (klass III) som kräver med tid för rek, tågning, lyft och givetvis fin forspaddling. Någon av forsarna klassade vi som IV i vårt flöde. Vi paddlade de första 8 km på denna sträcka. 

Den femte sträckan är de nedersta 20-25 km av älven som domineras av snabb men enkel fors klass I även om det finns något inslag av kortare större fors. Denna sista del är mycket snabbpaddlad. Vi gjorde en kort tur på de nedersta 4 km fram till Glomma. Även denna sträcka var bra i vårt relativt höga flöde för att vara juli. Vid lågt flöde kan det bli långa sträckor med bottenskrap gissar jag. Kanske kan sträckan då anses opaddelbar. 

Hårdare fors.

Flödet var över det normala för juli och mycket bra för vår paddling. Det regnade mycket dagarna före turen och flödet vid Atnbrua steg från 12 till 29 m3/s på ett par dagar. Detta gjorde att forsarna blev ganska tuffa får vår lilla grupp med fyra personer med varierande erfarenhet. Då vi hade begränsat med tid så insåg vi att del fyra krävde mer tid för rek och lyft än vad vi hade. Då vi inte hade med någon som paddlat sträckan innan så är det också svårt att veta vilka hål mm som är potentiellt farliga. Forsarna låg också tätt utan lugnvatten mellan vilket kan göra simturer med tappad båt och/eller paddel krångligare i en mindre grupp. Vi tog ofta det säkra före det osäkra. Vi valde därför att avbryta denna sträcka efter 8 km och istället ta en kortare tur på de nedre delarna. Men det var en fin sträcka och jag hade gärna återvänt i samma vattenstånd men med en större grupp med mer rutin. 

Brett och snabbt i sista delen.


tisdag 14 maj 2024

Rånden maj 2024

 8-10 maj 2024

Råndalen (här) till Ljusnan, 40 km

23 m3/s per sekund (vattenweb) vid starten

Film på YouTube

Vi planerade att paddla 80 km från källan vid Rändingsvallen till Ljusnan men då inte isarna släppt på de övre sjöarna vid Rändingsvallen och Rannsundet så kom vi inte åt älven. Först vid Råndalen fanns en körbar väg som nådde älven. Därför blev det bara de nedersta 40 km till Ljusnan som vi kunde köra men det var riktigt fin forspaddling under två dagar. 

Fallet uppströms starten
Vi prickade in dubbla vårflödet men trots det hade alltså inte isen släppt i de övre delarna. Så för att köra från Rändingsvallen så bör man nog hålla sig till andra halvan av maj även om flödet oftast då är något lägre vad det var nu.  Under sommaren lär älven vara stenig och svår att köra. 

De övre delarna är troligen mer varierade med myr, små sjöar, små fall och en del brantare partier som innebär lyft. De nedre delarna var snabbpaddlade med snabbt strömmande eller forsande hela vägen. Vi fick göra ett lyft vid Valmoåsen då det var för hård paddling i detta höga flöde. 

På norra stranden fanns flera fina tallhedar att tälta på. 
Lite lugnare men ändå snabbt strömmande