Delsjön 2011

Delsjön ligger i Göteborg.

Delsjön passar perfekt för barnfamiljer som spontant vill ge sig ut en stund i en kanot. Näsets paddlarklubb (www.npk.nu) har massor av kanadensare. Dessa behöver inte bokas utan det är bara att dyka upp. Man kan hyra allt ifrån en timme och mer. Flytvästar och ev barnpaddlar ingår.

Ett par gånger har vi varit ute med våra trevliga grannar. Förslag på tur till badklippor kan ses på kartan.

Skärgårdspaddling - 1984

1984 såg vi av en slump att familjen var med i tidningen Sommarsverige. Jag i gult. När jag var liten paddlade vi de flesta sommrar i mina föräldrars hemmabyggda kanadensare. En röd och snabb sak, lång och smal.

Fina barndomsminnen.

Nissan - 1994

Pontus och Thomas

Öreryd (nära Jönköping) till Halmstad 16 mil
6 dygn.
1,2 m3/s vid Norra Unnaryd vattenweb

Läs gärna det nya och mer detaljerade inlägget från de övre delarna här.

Lyckades med bravaden att boka in en paddling under fotbolls-VM. Pontus, Fidde, Thomas och jag paddlade från trakterna kring Jönköping (Ryd) till Halmstad, 16 mil, på 6 dygn, vilket inte är ett tempo att rekommendera.
Vi hyrde kanoter på distans i Halmstad. De körde upp kanoterna till Ryd och sedan paddlade vi tillbaka dem.

Turen inleddes i Ryd med charmiga mil med slingrande å som var mycket grund. Härliga sandbottnar. Denna första bit var den som jag har starkast minne från. Kohagar och sandbankar passerades.


Den senare halvan av ån lite tråkigare med bredare å och ett par vattenkraftverk att passera. Vid ett av kraftverken gjorde vi en lärdom. Vi paddlade under en hel natt och tog runt 02.00 upp kanoterna vid ett kraftverk, bar längs vägen och släppte ett tag senare i nedanför kraftverket. Men vi hade bara släppt i den pöl som hade samlats nedanför kraftverket. Paddlingen varade ett par hundra meter tills vi kom till en totalt torrlagd älvfåra. Det var bara att ta upp igen och bära vidare till där vattnet från kraftverket släpptes ut en bit nedströms.

Ett par längre lyft blev det så kanotkärra var bra.

Vi följde en handritad karta som visade sig vara oproportionerlig. Två utritade sjöar visade sig vara fyra och dessutom hade vi svårt att hitta utloppen i sjöarna så det blev ett irrande mellan olika vikar i förhoppningen om att hitta utloppet.

Jag kan rekommendera turen för familjer eller mindre rutinerade paddlare men mest den övre halvan. Gott om samhällen gör att bekvämligheten är rätt god (mataffärer etc).

Fjällbacka-Grebbestad 2004

Dyngön

Skärgården mellan Fjällbacka och Grebbestad

Jag har paddlat skärgården ett par gånger, både sommar och vinter. Underbar natur med den Bohuslänska graniten. Skärgården mellan dessa samhållen är nog Bohuskustens finaste. Skärgården är djup med alla dess öar och passar även bra vid tuffare väder.

Det finns massor med bra tältplatser, exempelvis på Långeskär, Getryggen, Trinisla, Porsholmen och Vedholmen. De flesta ser på håll ut om rena stenöar men hittar man vikarna så finns ofta både sandstrand och tältplats och en fin natur.

En kanonbra guide över var du kan hitta tältplatser mellan Marstrand och norska gränsen kan du ladda ner eller beställa på Tjörns kajakklubb (länk) och heter Paddla kajak och tälta i Bohuslän.

Långeskär

Ta gärna en tur bland de små öarna vid Bogen.

Gluppöbassängen är fin att paddla men full med båtar sommartid.

Bland de ytter öarna har du goda chanser att se säl.

På Stensholmen finns en liten krigskyrkogård.

Mellan lilla och stora Köttö går att paddla vid högvatten. Vi körde i princip fast i den bottenlösa leran. Naturen är riktigt fin här och det finns gott om naturreservat i denna skärgård. Även Korsön och Kalvön är fina öar.

Åsa Långeskär.

Det är fascinerande hur en ö som Långeskär som ligger längst ut i havsbandet ändå bakom sind vågslipade klippor kan uppvisa en blomsteräng.

För några år sedan kajakade Fredrik och jag några dagar i februari. Ganska riskfyllt inser jag i efterhand då vi även paddlade längre passager. Inte kul att gå runt långt ifrån land i den vattentemperaturen. Vinterpaddling kräver våtdräkt eller mycket nära land.

Bäst är området egentligen när det inte är högsäsong för båtlivet. Det finns många fina naturhamnar och båtarna är överallt. Så en helg i maj eller sent augusti kan vara bra.

Kajaker finns att hyra i Grebbestad, Fjällbacka eller Hamburgsund.

Vinterpaddling

Kalix älv 1997

Kaalasluspa-Masugnsbyn 14 mil
13/8-21/8, 7 dagar

Detta var vår första paddling i Norrland. Tomas, Mattias, Fidde och jag. Turen finns noggrannare beskriven i Kalix älv 2010-inlägget. Skillnaden med denna paddling var tidpunkten och rutinen. Tidpunkten gav lägre vattenstånd och mycket svamp och blåbär, men mer mygg. Mindre rutin gav oss en och en halv kapsejsning då vi inte rekade forsarna så noga. Vi paddlade också längre denna gång och bar förbi Parakkakurkkio (klass VI-fors = vattenfall). Detta var ett rätt segt lyft på 1,5-2 km som vi hoppade över andra paddlingen i Kalix då vi tog upp kanoterna i Nedre Parakka.

Parakkakurkkio klass VI

Kanoterna hyrdes av Kanotcentral Norr som också skötte transport och tillhandahöll ledbeskrivning. Ledbeskrivningarna är numera slut.

Onsala - 2011

Västra Hagen till Lerkil 5 km, tur och retur.
En halvdag, september

Kajaktur med kollegorna Tomas och Jörgen i Onsalas klara vatten. Det klara och stilla vädret gjorde en fin tur. Fina klippor och levande natur. Jag blev extra glad för de fina bestånden av ålgräs som vi såg under turen. Snorkel och cyklop hade inte varit fel.
 Turen passar bäst vid svaga vindar och frånlandsvind eftersom sträckan ligger vid öppet hav.

Ålgräsäng. Havets barnkammare och skafferi.

Lainio älv - 1998

Jårkastakka-Kangos 12,5 mil
5/7-13/7, 8 dagar

Dag 1

Isläpp i Jårkastakka

Fidde och jag anlände till Gällivare med tåg. Transporten från Kanotcentral Norr anländer och efter 17 mils biltur norrut så släpper vi i vid Jårkastakka i Lainoälven. Detta är så långt upp i Lainioälven som man når med bil.

Paddelturen startar med regn som håller i. Sletna som vi var tog vi oss igenom ca 1,5 mil med fors och en del sel.

Vi slog läger i mängder av regn och mygg. Allt var blött och myggen trängdes utanför i väntan på att någon av oss skulle bli kissenödig. God natt!

Dag 2
Tog lite sovmorgon. Tampades med myggen och gav oss iväg efter gröten. Regnet upphörde och efter någon mils selpaddling kom vi vill Nedre Soppero där vi lunchade. Därefter började forsarna på allvar och vi fick ösa kanoten ett par gånger. Det höga vattenståndet gjorde forsarna luriga med stora valsar och stenar som var svåra att upptäcka.

Vid Lannavaara träffade vi Kjell Bärgare från Kiruna som hade varit och tjuvfiskat lax. Han berättade om laxen dagen innan på 6 kg och den i Kalix älv på 13 kg. Han hade med sina 33 år i bärgarbranschen troligtvis bägat flest mil i hela Sverige. Vi trodde honom då Kirunadistriket även omfattar norra Norge och västra Finland. Vi slog upp tält efter Hivvetkoski (koski = fors) på en strand. Brasa, midnattssol, välling och en pipa gjorde en trevlig kväll. Nu är klockan 02.00 och vi lägger oss trötta och myggbitna.

Dag 3
Vi steg upp tidigt på grund av solen och olidlig värme i tältet. Dagens etapp Hivvetkoski till Temminkikoski bestod av mestadels fors. I en klass III fastnade kanoten mitt i forsen mitt uppe på en stor sten och hela kanoten gjorde en piruett på stenen, men vi välte inte. Temminkikoski tågade vi förbi och slog upp tält på en strand. Somnade 16.00 och vaknade vid midnatt. Då vi märkte att det regnade sov vi vidare till morgonen därpå. Eftersom det regnade orkade vi inte heller äta. Eftersom mitt Nallo 2 saknade absid (Nallo 3 GT ordnades till Sjaunja fem år senare) var det krångligt att laga mat med regn och mygg. Till slut tog vi tag i maten och åt pasta med linser som jag genast kräktes upp. Jag kräktes upp all mat och vatten som jag stoppade i mig. Vi paddlade vidar vid 8.00 men bara 6 km till ett vindskydd där vi tog en middagslur.

Min mage har blivit bättre med både Fidde och jag är matta. Vädret är omväxlande regn och svettig sol. På kvällen blev det brasa där vi grillade en liten öring som vi krokat. Kvällen var underbar och norrlandslivet kändes rätt.

Starten på Taanikurkkio

Dag 5
Vi kom till byn Lainio på eftermiddagen och åt lunch. Ica-butiken av stängd sedan två år och det blev inget smaskens till oss. Vi samtalade med en fiskare och med färjekarlen i Laino. Nedströms Lainio fick vi sedan stifta bekantskap med Taanikurkkio som är en några km lång forssträcka som går genom en kanyon. Med facit i hand skulle vi nog inte ha paddlat denna. I början av kanyonen höll vi i mittenfåran med valsarna var för stora och efter att tre valsar slagit in i kanoten sjönk vi. Packningen var packad i plastpåsar (ersatta med paddelsäckar vi nästa paddling) och gjorde att den surrade packningen flöt tillsammans med kanoten. Nu var goda råd dyra och vi kunde inte annat göra än att hålla fast i kanoten och åka med i forsen i förhoppningen att inte behöva åka igenom hela denna kanyon. Som tur var förde strömmen oss närmare kanten och lite lugnare vatten där vi fick tag i en klippa. Efter smärre bergsklättning med kanotens rep i munnen tog vi oss upp. Till slut kunde vi tömma kanoten och börja att hissa upp packningen i rep. Det mesta var blött och vi slog läger. Det regnade inte och kläderna hängdes upp på tork.

Dag 6

Här hissade vi upp packningen.

Tog oss igenom kanyonen ömsom paddlande ömsog tågande med långa rep uppifrån klipporna. Ett mycket vackert landskap mötte oss. När vi just lämnade kanyonen något trötta på fors kom en åskskur och vi hittade en fin tältplats nedströms Väkkärakoski. Vi hade vid detta lag blivit lite skrämda av fors och föredrog de lite lagom brusande klass I och II.


Dag 7
Idag har vi paddlat 3 mil. Sträckan Väkkärakoski till Kangos var strömmande hela vägen och det gick fort. I Kangos tog vi ett älvbad.

Dag 8
Vi slog ihjäl ett par timmar i Kangos genom att prata med Svante som var ansvarig för Kangos laxfisketävling som han höjde till skyarna. Han var nog inte helt nykter. Vi kontrade med Säveån i Partille som har haft Sveriges högst medelvikt på lax under ett par år. Svante vägrade erkänna att Säveålaxen inte var odlad och utplaterad etc.

Vi blev hämtade i Kangos och blev körda tillbaka till Gällivare där vi tog en pizza. På promenaden tillbaka till tåget insåg Fidde att han hade glömt tågbiljetterna ovanpå telefonen på stationen. De var borta! Fidde fick punga ut 1600 kr för en ny hembiljett (att jämföra med de 220 kr vi betalat för student, röd avgång, sittplats etc). 19 timmar senare i trakterna kring Göteborg började humöret återvända.

Vi minns turen som spännande paddling, det vackra landskapet i kanyonen, myggen, magsjukan, de sumpiga markerna där det ibland var svårt att hitta tältplats. Det dröjde fem år innna det blev en ny älvpaddling.

Kanoterna hyrdes av Kanocentral Norr som också stod för transport och ledbeskrivning.

Peru - Majes river - 2000

September 2000

Under Åsa och min resa i Peru så bodde vi några dagar i Arequipa. Från denna stad gjorde vi en tvådagars till Colca Canyon där vi bl.a. såg kondorer och badade i varma källor.

En dag gjorde vi en tur från Arequipa till Rio Majes och Majes River Lodge (190 km bort)  (www.majesriver.com/) där vi paddlade forskajak. En gummivariant med delvis vattenfylld botten. Varmt vatten, djup kanyon, kul forsar.

Åsa och jag

På eftermiddagen besökte vi Toro Muertos, en torr och stenig dal med gamla fler hundra gamla urhuggningar. Turen passar både erfarna och oerfarna paddlare. Man kan paddla olika sträckor beroende på erfarenhet.

En av alla uthuggningar i Toro Muertos

Marstrand

 Ett av mina favoritställen för kajak vid Marstrand, 4 mil från Göteborg. Att runda vackra Klåverön är en perfekt dagstur. Jag har varit här flera gånger och padlat kajak med mina elever. Skyddade områden gör paddlingen även lämplig för en familj. Kajakerna kan hyras på Marstrandskajaker (www.marstrandskajaker.se) som har allt ifrån fina havskajaker till enkla plastkajaker som man kan hyra ett par timmar.

Vi blåst kan man hålla sig i Albertsunds kanal och vid lugnt väder har man öppna havet utanför.

Kombinera turen med ett besök i fantastiska Marstrand med sina fina trähus, restauranger och välbevarade fästning. Badstrand finns också.

Sjaunja - juni 2003

Isläpp i Satihaure

Satihaure-Allavara, 12,5 mil
2003-06-20 till 2003-06-30
10 dagar

Längtan till väg- och människolöst land förde Adam, Daniel, Fredrik och mig till Sjaunja i Norrbotten. Sjaunja naturreservat är Europas största myrområde och klassas som en av världens värdefullaste våtmarker. Området är känt för sitt fågelliv. Enligt utsaga var bästa tiden att paddla Sjaunja mitten juni till början juli. Tidigare kan sien ligga på Satihaure och senare kan vattenståndet vara för lågt för paddling.

Häftigt med Sjaunja är att enda sättet att vistas i området är med kanot under tre-fyra sommarveckor. Det finns inte ens vandringsleder. Detta gjorde att vi paddlade i nio dygn innan vi såg den första människan. Det är nog rätt svårslaget i Sverige.

Midsommar i Satis.

Den 20:e juni mötte Sven upp oss i Gällivare och körde oss till Satihaures östra strand där vägen slutade. Sjön är egentligen en långsmal kraftverksdam vilket märktes på de karga och döda stränderna. Vilken strandvegetation kan överleva sådana vattenståndsväxlingar? Trots stränderna var området vackert. Vattnet var svinkallt. Isen hade tydligen släppt någon vecka tidigare.

Vi firade midsommar med medhavd sill och öl!

Vädret i fjällvärden är ombytligt och detta fick vi erfara under de 35 km sjöpaddling på Satis. På ett par minuter kunde det blåsa upp och stora vågor bildas tillsammans med en hagelskur.

Tufft lyft över myr och skog.

Vid sjöns västra ända övergick sjön i en konstig slingrande å genom ett lerlandskap. Återigen ett verk av vattenkraften. I änden tog vi upp kanoterna och gjorde oss redo för en bärning. Dessvärre hittade vi inte den utmarkerade stigen utan tog till karta och kompass och gav oss med packningen genom skogen och myren. Detta visade sig vara bland det jobbigaste som jag varit med om. Målet var Ritteljaure 4 km bort, men utan stig var det svårt att använda kanotvagnarna. Vi gick en vända med packning och en vända med kanoterna. Totalt tog det 12 timmar och mycket svett. När vi gick andra vändan hittade vi stigen och då gick det snabbare även om sista delen över myren ändå är stiglös. Efter denna vandring svor jag att nästa gång lämna onödig packning hemma (luftmadrass, fågelbok, tung flora mm.)

När vi väl nådde Ritteljaure var det som att komma till ett annat klimat. Här uppe på myren var vattnet behagligt varmt. Vädret var skönt. Det var underbart att börja paddla Sjaunjaätno som till en början slingrade sig fram ett par meter bred. Underbart!

När det börja strömma lite mer testade vi oss på fisket som visade sig vara sjukt bra. Eftersom det nappade så ofta så blev det inte så mycket fiskande. Stora harrar, stora abborrar och stora gäddor.

Harr 47 cm samt räv i bakgrunden.

När vi stannade för att slå läger fick jag i första kastet en harr på över kilot (47 cm!). När jag stod och drog in harren så satte sig en räv bredvid mig och tittade på med oklart syfte. Denna räv var sedan svårt att bli av med. Notera räven på bilden.

På grund av områdets våtmarkskaraktär var det inte helt lätt att hitta bra tältplatser.
När vi nådde Sjaunja-ape som är stormyren var vidderna av dvärgbjörk och fjällvide enorma. Jag fattar hur skönt det är att vara fågel här och hur besvärligt det är att vara fyrbent rovdjur. Området är en kombination av vatten, sump och snår. Vi passerade också ett par sjöar. Vattnet kokade av dagsländekläckningar och öring/harr som åt så mycket som de orkade. Dessvärre var de kräsna och ratade mina flugor.Med en stackars öring på kroken högg en gädda öringen som en galning. Vi fick till slut upp både gädda och öring men kampen gjorde att Adam ramlade i.

Andra lyftet gick smidigare

Forsarna var i klass I-III och mestadels enkla. En del väldigt grunda och vi fick dra kanoterna genom en del partier. I Måskejaure tog vi upp kanoterna och drog dem på fin stig med kanotkärra 11 km till Allavaara där Sven hämtade upp oss.

Kanoterna hyrdes på Kanotcentral Norr och de har också ledbeskrivningen över paddlingen.

På tåget kunde vi summera en fantastisk paddling. Ensamheten! Fisket! Naturen! Nästa gång tar vi med mindre packning samt hittar stigen.

Ledbeskrivning Sjaunja

Kalix älv juni 2010

Isläpp nära Kaalaslspa. Kebenekaisefjällen i bakgrunden.

2010-06-16 till 2010-06-22
6 dagar
Kaalasluspa-Nedre Parakka, 95 km

I juni 2010, veckan innan midsommar, bar det av för att ännu en gång ge oss ut på Kalix älv. Denna gång tillsammans med Fredrik, Daniel och Erik. Planen var att inte stöta på ett enda mygg, därav tidpunkten. I goda vänners lag tog vi tåget till Kiruna där Sven från Kanotcentral Norr mötte upp oss i vanlig ordning. Han körde oss några mil västerut på vägen mot Nikkaluokta och släppte av oss vid Kaalasluspa vid Kalixälvens start. Vi drog på oss mössor och värmde upp med 5 km blåsig sjöpaddling. Under denna sträcka insåg jag det dumdristiga att paddla långt ut från land i detta svinkalla vatten som ju till stor del består av smältvatten från Kebenekaise. Våren hade knappt kommit hit den 16 juni.
Sedan bar det av på Kalixälvens härliga forsar. Under hela sträckan från Kaalasluspa till Nedre Parakka var det gott om forsar klass I-IV. Alla fint paddelbara men viss rek krävdes vid en del III och IV. Paddelbeskrivningen över Kalix älv gav också många bra tips om vilka forsar som vi behövde titta mer på. Kanoterna var nya för oss, nämligen Mad river. De var fina att paddla fors med jämfört med de aluminium-inkas som vi har haft tidigare. Mad River-kanoterna är förlåtande när man kör på en sten, man bara glider av istället för att fastna och snurra runt.
Det var lätt att hitta bra tältplatser under hela sträckan. Däremot var alla i gruppen inte lika förberedda på kylan. En sommarsäck går helt enkelt bort i norrland. I sluten hade vi mellan 0 och +5 grader på dagarna och ihållande regn i två dygn. Nästan alla kläder var blöta och stundtals kändes det som en fråga om att inte förfrysa. Störst desperation visade Erik som under en natt tog in ett trangiakök i tälten vilket smält hål i botten på haglöfs-tältet.

Harr

För att inte blöta ner skorna så satt jag barfota i sandaler i en kanot delvis fylld med kallt älvvatten. Nästa paddling blir det att ta med paddelskorna samt mer syntetplagg som går att få torra. Med facit i hand bestämde vi oss att inte paddla norrlandsälv igen före midsommar.

Vi gjorde några fiskeförsök efter harr men först efter några dagar kom det igång lite kläckningar. Ett par ganska små harrar landades. Desto bättre gick det med Eriks fanatiska gäddfiske som i slutändan summerades till 17 stycken i fina storlekar. De högg som galna.

Vi avslutade efter sex dagars paddling i byn Nedre Parakka. Förra gången som vi paddlade Kalix så paddlade vi förbi Parakka men då fick vi bära kanoterna på en stig 1,5-2 km förbi Parakkakurkkio (klass VI). Detta var rätt segt så vi beslöt oss ta upp innan denna fors. I byn Parakka möttes vi av en pratsjuk kvinna som berättade om några schweizare som hade mosat kanoterna i Parakkakurkkio. Vi funderade på hur många kanotister hon hade dragit den historian för och konstaterade att norrbottningar är ett trevligt och socialt släkte på sitt lugna vis.

Vi summerade veckan med att vi var mycket nöjda med paddlingen och älven, men att nästa gång blir det efter midsommar. Bättre skor och mer syntetkläder var en annan lärdom. Dessutom ska vi ta med mat som matchar fisk. Det blir rätt trist med fisk utan sås etc.

Uggerby å - norra Danmark

Perfekt för barnfamiljen på Danmarkssemester. Lilla Uggerby å ligger några mil från Fredrikshavn och en dryg mil från Hirtshals. Ån snirklar sig genom vackra betesmarker och skog och når slutligen havets sandstrand. Min familj hyrde kanot i Uggerby (www.uggerby-kanofart.dk/) och paddlade nedströms i någon timme och sedan tillbaka uppströms. Skön paddling, men hade varit ännu bättre ifall vi sluppit uppströmsdelen. Man kan paddla ner till havet och lämna kanoten för att sedan vandra 5 km tillbaka. Detta kändes lite tufft med två ungar på tre och fem år. Härlig tur i vilket fall.